Om gården

Här har vi samlat information om Bryggholmens gård i stort. Gården har en spännande historia där mycket finns dokumenterat och kan ses i den utställning som finns i Äppelboden. Bland annat låg ett av Sveriges tre första och största glasbruk på gården. Fornlämningar finns under själva gårdsplanen! Du kan också läsa om oss som äger gården och våra framtidsplaner.

Landskapet

Bryggholmen har ett typiskt Mälarölandskap som är varierat med öppna odlingsmarker och artrika skogar. Den karaktäriseras av ett småbrutet, mosaikartat odlingslandskap med små, flikiga åkrar och ädellövrika bryn och luckiga, löv- och ädellövrika skogsmarker. Flera områden har tidigare betats, men är numera ohävdade och under igenväxning. I åkerbrynen finns de hävdgynnade värdena kvar, t.ex. grova spärrgreniga träd och arter som gynnas av hävd och solexponering. Det finns flera nyckelbiotoper och naturvärdesobjekt på ön.

I mer än 1000 år har människor satt sin prägel på miljön. Det har odlats, slåttrats och hamlats, skogen har utnyttjats för plockhuggning och kreaturen har släppts på bete. Bryggholmen är en levande ö med Bryggholmens gård, alla sommarhus och några fastboende hushåll. Naturen dominerar ön. En stor del av Bryggholmen utgörs av ädellövskog med lönn, ek, lind och alm, men det finns även fuktigare sumpskogar och tallskog.

Gården och dess historia

Arkeologiska belägg påvisar mänsklig närvaro på Bryggholmen sedan vikingatid, lösfynd av glaspärlor i åkrarna kan dateras till 8/1000-tal. Fornlämningar på ön kan möjligen härröra från järnålder. Kring den medeltida gården är idag inget känt. Ängsholmen, genom landhöjningen idag sammanväxt med Bryggholmen, ägdes under 1300-talet av Sveriges genom alla tider främste jordägare Bo Jonsson Grip.
Gården kan genom skriftliga belägg hänföras till Gustav Vasas ”arv och eget”. I ett brev från 1551 skriver kungen: ”…att the motte thet aldra första giffve sich till Brytieholmen (Bryggholmen) till K M:tt efter wår alder nådigste fru är ganska siuk”. Hovet reser dock vidare till Tynnelsö slott. Den efterskickade Valentin Bardskärare var maktlös och drottningen Margaretha Lejonhufvud avlider sex dagar senare.
Namnformen ”Brytieholmen” berättar att ön innehades av en bryte, en förvaltare. Bryten kan ha skött sitt uppdrag från Husby, en kunglig förvaltningsgård, med Bryggholmen som tjänstebostad

"Brÿgg-holmen uthi Trögdz Härad och Wallby sochn" - 1686

1638 köper Åke Oxenstierna ön från staten. Major Åke Oxenstierna d.y. omvandlar gården 1682 till ett säteri, "en lång och låg, rödfärgad länga i en våning".
Bryggholmen "…har vackra Träbygningar, en god Gran- och Tall-Skog blandad med hvarje handa vackra Löfträn" 1741. En gustaviansk anläggning, reveterad och med säteritak möter betraktaren under 1700-talets slut. I detta skede etableras den engelska park som idag kan identifieras genom dagens "engelska backe" med sin monumentala text huggen i berget, daterad 1787.

"Projectritning på hufvudbyggningen vid Bryggholmen",
1700-talets slut

Dagens huvudbyggnad uppfördes 1864 under brukspatron Gustaf Alfred Holmqvists första år på Bryggholmen. Den är uppförd i schweitzerstil, är exteriört välbevarad och ett ovanligt gott exempel på tidens detaljrika panelarkitektur. Verandan är tidstypisk med sina rikt dekorerade lövsågade trädetaljer. Byggnaden är uppförd över en äldre källarförsedd grund sannolikt från 1600-tal, möjligen från Åke Oxenstiernas säteri. Flygeln, interiört ombyggd på 1950-talet, bevarar i huvudsak sin exteriör från gustaviansk tid. Bevarad ekonomi- och torpbyggnation härrör från 1800-talets senare hälft.
Bryggholmens herrgård karaktäriseras idag av en relativt välbevarad gårdsbebyggelse på ett småskaligt jordbruk i Mälaren från 1800-talets andra hälft. Under mark finns lämningar efter Vasatidens glasbruk och gårdsmiljö.
Tre torpställen ute på ön, Tystedal, Alvik och Sundet, alla i sjöläge, vittnar om gårdens stora behov av arbetsfolk i äldre tid.

1939 såldes Bryggholmen till Enköpings kommun. Avsikten med köpet var att omvandla ön till sommarrekreation för stadens innevånare. Efter 1940/50-talets hårdhänta modernisering och ombyggnad av enskilda byggnader har underhållet försummats. Genom ett samarbete med Riksantikvarieämbetets Kvalificerad yrkesutbildning i byggnads- och industri minnesvård i Sala (KY) har olika kursavsnitt kunnat genomföras på gården under 2002/2003.

Gården är sedan juli 2014 i privat ägo.

Huvudbyggnaden, Gårdsmedjan, Flygeln, Snickarverkstan, Äppelboden och gårdens privet och Annikas stuga har genomgått ett omfattande restaureringsprogram. En servicebyggnad i hamnen - med toalett och dusch för båtfolket, en ny stolpbrygga och en bastuflotte har nyligen uppförts. I det lilla oxhuset förvarar vi djurens vinterfoder och halm. Djuren bor vintertid i ladugården.

Tidigare ägdes gården av stiftelsen bryggholmne, läs mer om Stiftelsen och Kulturföreningens hemsida

Glasbruket

I Sverige är glasindustri med tillverkning av dryckesbägare tidigast känd 1556. Hitkallade mästare; Andreas Niquedo (Anders glasmakare) och Nichos Brochius, har för Gustav Vasas räkning fått i uppdrag att förse hovets taffel med kontinental glaskultur. Bruket i Stockholms klarakvarter tycks vara nedlagt redan 1565. De idag äldsta identifierade glasen i Sverige tillverkades av mäster Peter Keller på gården Stora Glashyttans glasbruk utanför Nyköping (1581-1593).

Nästföljande bruk anläggs på Bryggholmen i Mälaren. 1587 dateras Johan III:s privilegiebrev för "th/et/ Glasbrwk som nu är begyntt på Brijtieholmen" till ”glazbrender” Jost Hoffman, som erhöll dragoxar, hästar och olika nödvändiga material från kronan. Fogden i Trögds och Åsunda härader uppmanades att på alla sätt stå till den tyske mästarens förfogande, eftersom ”med förskrivne Bruks förfordring skeer oss en synnerlig fordell och nytte”.
Med vasakungarnas strävan att etablera kontinental renässanskultur i Sverige är bruket på Bryggholmen det första av större och allmän betydelse i Sverige och ett av Enköpings kommuns kanske viktigaste industrilämningar från vasatid/stormaktstid.

Mästarna på Bryggholmen härrörde samtliga från väl kända tyska glasblåsarsläkter. 1591 överflyttas privilegierna till Hans Kofelt (Kaufelt). 1597 avlider Kofelt, hans rättigheter övertogs av mäster Engelhart Becker, på oförändrade villkor – på köpet fick han även "konservera" företrädarens änka.
Dessa tidiga industrietableringar hade fr.a. hovet och högadeln som yttersta garant, finansiär och beställare. I september 1608 avlämnade Becker enligt ett bevarat kvitto till Jakob Vinskänk på Stockholms slott 382 stora och 686 små glas. Möjligen kunde även en del av Bryggholmens produkter säljas på tjugondemarknaden eller köpas av Enköpings handelsmän. Gustav II Adolf skriver ett brev till ”Glasmästare Mäster Engelhardt Booker (Becker) 11 maj 1618: ”wij behöffwe een hoop medh allehanda glass” till en kostnad av ”fijrretijo daller”.

Under Beckers tid på Bryggholmen vet vi att fönsterglas levererades, vinglas och flaskor ibland med en finare kvalitet i klarglas. Även åtskilliga hushållsglas tillverkades, apoteksglas och laboratorieglas gjordes för Kongl. Proberare-Cammaren och slottsapoteket.

Så småningom fick mäster Engelhart landsmannen Franz Kunckel till kompanjon, båda står 1624 antecknade som djurägare i Vallby socken, strax därefter tycks Engelhart Becker ha avlidit.
De skrivna källorna kring Bryggholmens glasbruk upphör på 1630-talet, möjligen i samband med Åke Oxenstiernas köp av gården 1638. På en karta över Bryggholmen, enligt uppgift tryckt så sent som 1686 kan dock läsas; ”Glaasbruket ther uti äro 6 Ugnar, twå till att torcka weden uthi, twå Smeltugnar, twå att torcka glaset uthi, sedan det är Opererat”.

Med dokumenterad verksamhet i över 50 år (1587 - ca 1638 (-86?) och med sina över tiden hitkallade tyska mästare är Bryggholmens glasbruk (under mark) av hög historisk och arkeologisk dignitet i Nordeuropa. Fyndmaterialet från hittills gjorda arkeologiska undersökningar är delvis sensationellt och mångfaldigar kunskaperna kring periodens inhemska produktion.

Bryggholmens vägnamn har delvis tillägnats öns glashistoria och några av brukets dokumenterade mästare.
Kunskaperna kring Vasarenässansens glasindustri i Sverige är starkt bristfälliga. Endast vid ett tillfälle har samtida ugnskonstruktioner kunnat dokumenteras, vid Karl Carlsson Gyllenhielms småländska Trestenshult, verksamt ca 1620-1640.

Den tidigaste kända arkeologiska insatsen på Bryggholmen, 1 dags dykningar i Sjöhistoriska museets regi vid Bryggholmens gårdsbrygga 1964, är den första i svensk glasbruksforskning med ett marinarkeologiskt innehåll.

Två mindre undersökningar gjordes på ön 1971-72. Ett viktigt fyndmaterial kunde dokumenteras, bl.a. skärvor med diamantristade ornament. Ett fragment från en optikform är den äldsta bevarade i landet. I huvudsak tycks dock bevarat fyndmaterial kunna hänföras till ett av vasatidens bostadshus. Detta är för svenska förhållanden unika fyndmaterial exponeras i basutställningen på Enköpings museum.

Undersökningarna 2002/03 kring den nuvarande gårdsbebyggelsen (mangårdsbyggnad/flygel) har föregåtts av projekteringsmätningar med geofysisk metod (slingram/Hm-38) under ledning av Kjell Persson, Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet. Metoden ger en datorframställd "kartbild" över olika fysiska omständigheter under mark.

2002 gjordes en rad mindre forsknings- och sonderingsschakt på den nuvarande gårdsplanen. I samtliga schakt, utom i ett, återfanns påtagliga lämningar efter glasbrukets verksamhet. Ett av dessa schakt, utvidgades under 2003. Här kunde två olika byggnader identifieras, en av dessa, uppförd i tegel, kan bindas till brukets verkstadskomplex. På detta verkstadsgolv återfanns merparten av undersökningens fyndmaterial. Detta bearbetas f.n.

Glas från Bryggholmen

En lång rad kända glasformer kan identifieras från tillverkningen på Bryggholmen. Stora skärvmaterial korresponderar med bevarade kungliga beställningar; " … giöra Til vårt behoff både fenster glaas, Flaskor Distelere glaas, dryckes käril alle hande slagz the beesta som han någen tiid lärt haffuer, och elliest an/n/et huad wij behöffue …"

Periodens i särklass vanligaste dryckesbägare, passglaset, som kan påvisas på konungens bord såväl som på de simplare krogarna i städernas gränder har producerats i stora mängder på Bryggholmen. Ett välbevarat passglas från Gustav II Adolfs regalskepp Vasa, förlist 1628, kan väl ha tillverkats på ön.

Lämningar efter glas tillverkade i latticinoteknik, glas med bemålade bildframställningar eller glas med diamantristad ornamentik från de senaste årens underökningar torde snarast kunna hänföras till det Oxenstiernska inventarieförrådet. Huruvida dessa glaskvaliteter tillverkats på Bryggholmens bruk måste ännu tolkas med stor försiktighet.

Ett maritimarkeologiskt projekt

En "Barthol Ventzel Glasmacher Gesseln", (glasmakargesäll) dokumenterad i Vallby kyrka 1636, bör rimligen vara släkt med en rad mästare med namn Wenzel på Jacob De la Gardies samtida glasbruk på Dagö i Estland. I Kungs-Husby socken finns en liten vik med namnet Glasviken. Magnus Gabriel De la Gardie arvtagare till glasbruket på Dagö ombildar Husby by till en s.k. ladugård under Ekholmen.

Sambandet mellan Dagö, De la Gardie, glasmakare Ventzel och Glasviken, med sin säregna namnform, har antagits ha ett samband med Bryggholmens bruk, med dess hamn och lastageplats. Dessa uppgifter har under 2003 föranlett en förnyad marinarkeologisk insats under ledning av marinarkeolog Oscar Thörnqvist, Stockholm. Arbetet har hittills resulterat i inledande sonderingsdykningar i Glasviken och vid Bryggholmens gårdsbrygga.

Undersökningarna på Bryggholmen ingår även i ett större forskningsprojekt kring vasatidens och stormaktstidens glasindustri i Sverige (arkitekt Hans Broomé, skrivna källor och arkeolog Lars G. Henricson, Stockholm, arkeologiska källor). En monografi över ämnet planeras.

Nu- & framtiden

Johan och Mikaela heter vi som är stolta ägare till Bryggholmens gård. Vi bor på gården och driver STF vandrarhem i Herrgården och gästhamnen. Kontakta oss gärna om du vill hyra rum, ha konferens eller ordna fest!

Det småskaliga jordbruket växer sakta. Vi har roslagsfår, 11 bjurholmshöns, 2 kaniner och en massa bin! Vi odlar köksväxter och örter som vi använder i matlagningen.

Varmt välkomna till oss!

Mistlar

Misteln (Viscum album) är mycket välkänd för många botaniska egendomligheter. Misteln förekommer endast som en halvparasit på träd, vanligen på grenar och kvistar högt uppe i kronan. Den växer som en tät rundad buske som syns bäst när trädet är avlövat. Misteln har nämligen vintergröna blad. I Norden är den sällsynt och påträffas i lövskogsrika trakter i södra Skandinavien, till exempel i östligaste Småland, på Mälaröarna, på Kinnekulle och i sydöstra Norge. Den växer här oftast på lind. I mellersta Europa är den vanligare och har iakttagits på nära nog vilket slags träd som helst. Att misteln är en snyltväxt framgår av att dess rot genomborrar trädets bark, tränger sig mellan barken och veden och sänker korta grenar in i vedmassan. Växten har dock så mycket klorofyll att dess egen fotosyntes räcker för dess energibehov. Den räknas därför till halvparasiterna. Även stammarnas yta är tydligt grön och saknar korkbetäckning. Stammen behåller nämligen den tunna överhud som beklädde den under den första sommaren, i åratal. Mistelns utseende är vidare ganska säreget genom de upprepat parvisa, gaffelformigt ställda grenarna, som utgår under varje blomställning och bär endast 2 motsatta blad per gren.

På bilden nedan ser trädet nästan ut som om det är vintergrönt; det är mistelbollar!

(källa; Länsstyrelsen och wikipedia)

Kaninerna

Vi har 2 vuxna kaniner av rasen New Zealand red. De bor i en hage med elnät runt omkring. I hagen står en stor bur där de kan söka skydd. En rishög är byggt som ett så kallat "hargolv",
där kryper de mest in för att söka skydd. Här har honan också grävt ett hål där hon har lagt sina ungar nu i november!

Buren är stor och har också en liten övervåning. Den erbjuder skydd mot sol, vind och regn och förstås, rovdjur.

Vill ni titta närmare på kaninerna, fråga Mikaela eller Johan först. Vi vill inte att någon går in i hagen utan att vi är medvetna om det. Tänk på att kaninerna kan vara smittkänsliga; om du är sjuk eller har egna kaniner ska du inte försöka klappa dem. Tvätta händerna noga efter du har varit hos dem.

Fåren

Vi har fyra får av den gamla svenska rasen Roslagsfår. Roslagsfår är en ”återupptäckt” svensk lantras, och idag härstammar alla roslagsfår från en besättning på Raggarön strax söder om Gräsö. Förr fanns det roslagsfår på varje gård i Roslagen, men de ersattes med tiden av andra raser som var avlade för att producera mera.

Det finns både svarta och vita individer, vi har två vita, en svart och en som drar mer åt grått. Fåren heter Mysa, Dina, Cleo och Fina.

Deras huvudsyfte på vår gård är att hålla markerna öppna. I år har de betat fint i körsbärslunden. 2016 ska de få beta i delar av Engelska backen.

Hönsen

Hönsen är av rasen Bjurholmshöns, en gammal svensk lantras som vi bevarar här i en levande genbank.

Bilder